UNGA KRIS i Uppsala

UNGA KRIS kan fylla en roll som komplement till myndigheter och Socialtjänst. Organisationen är uppbyggd av förre detta missbrukare och syftet är att hjälpa ungdomar ur kriminalitet och missbruk. UNGA KRIS jobbar under behandlingsfilosofin; Hederlighet, Drogfrihet, Kamratskap och Solidaritet, dvs samma grundpelare som sin broderförening KRIS där man riktar sig till vuxna kriminella och drogmissbrukare.

En liten lapp på ytterdörren till en till synes ganska trist byggnad ute vid Uppsalas industriområde är det enda som indikerar att det finns ett behandlingshem där inne.  ”Du får ursäkta röran, men vi bygger om” ler Rami medan vi går upp för trappan. Flera stora fönster släpper in massor av ljus och trots röran ser behandlingshemmet Unga KRIS lokal gemytlig ut. Vi sätter oss i ett rum bredvid. En stor hörnskinnsoffa och ett kaffebord är mer eller mindre det enda som finns i rummet. Medan vi dricker kaffe som kollegan Taher burit in berättar Rami om Unga KRIS.

Syftet är att hjälpa ungdomar att komma ur missbruket

Organisationen är uppbyggd av förre detta kriminella och missbrukare, flera av de som jobbar har tidigare varit gängmedlemmar. Syftet är att hjälpa ungdomar ur kriminalitet och missbruk. De hjälper inte bara ungdomarna att bli kvitt sitt missbruk utan är med i alla de steg som kommer efter att man har blivit ren, som att söka lägenhet och hitta en praktikplats, eller att prata med människor som man är skyldig pengar och lösa situationen.

Gör stor nytta som ett komplement

Unga KRIS jobbar finansieras av föreningsbidrag från kommunen. Personalen jobbar även ideellt ibland då pengarna inte alltid räcker till. På frågan varför Unga KRIS behövs när det finns kommunala behandlingshem och socialtjänst i Uppsala säger Rami: ”Av egen erfarenhet vet vi att det finns en misstänksamhet mot de traditionella instanserna. Jag har ju själv varit inom socialtjänsten sedan jag var nio år gammal och det har aldrig hjälpt. Men jag fick hjälp här genom KRIS och det hjälpte på en gång. Här fann jag folk som hade varit med om samma saker som jag hade varit med om.”

Rami menar att KRIS många gånger kan göra mycket mer än vad myndigheter kan göra.”Jag ser många ungdomar som tyr sig till oss, ungdomar som har varit extremt illa ute. De känner att vi vet hur det känns och hur de mår. De identifierar sig med oss och då kan vi nå dem på ett sätt som socialen eller polisen aldrig kan.” En av svårigheterna enligt Rami är lögnerna, att ungdomar som möter Socialtjänst och polis ofta har svårt att vara ärliga. ”Man kan ju inte säga som det är, för då blir det rättsliga konsekvenser. Jag kunde inte gå till min socialsekreterare när jag höll på. Vad skulle jag säga: igår var jag jättehög och rånade en bank, hjälp mig. De hade ringt polisen. Så det blir att man ljuger fast man inte vill.”

Nära samarbete med socialtjänsten och polisen

KRIS har ett nära och bra samarbete med både socialen och polisen. Rami har själv hållit flera föreläsningar för polisen, som han beskriver som mycket lyckade. Han anser absolut att de traditionella kommunala instanserna behövs och ska fortsätta finnas, men ser KRIS mer som ett komplement som kan plocka upp ungdomarna som myndigheterna inte kan nå. KRIS föreläser även för elever och skolpersonal på olika skolor runt om i de 25 kommuner där de har sin verksamhet.

 

Även förebyggande arbete

KRIS jobbar på en bred front, även förebyggande. Man har en rad olika föreläsningar och aktiviteter för ungdomarna vid sidan av alla stödsamtal och all praktisk hjälp. Vi omprogrammerar dem säger Rami: ”Vi har övningar där vi ger dem redskap att exempelvis stoppa tanken innan det blir till en handlig. Och det är väldigt viktigt, att de får lära sig att ”den här lilla grejen” som de vill göra, bara kommer att leda till att det blir värre och värre.” Taher som suttit tyst och lyssnat mesta delen av tiden flikar in: ”Vi pratar om etik och moral. Hur de skadar andra människor med sina handlingar”

Samtal med föräldrar

KRIS försöker även nå föräldrarna genom föreläsningar och samtal, så att de har det stöd som behövs för att förstå varför saker gått snett och hur de kan förhindra att det sker i framtiden.

Skilj på att vara arg och att vara ledsen

Den största utmaningen anser Rami är att lära ungdomarna att skilja på att vara arg och att vara ledsen: ”De har enorma svårigheter med att skilja på dessa känslor, för det är jättesvårt som missbrukare att säga: ’Jag är ledsen. Jag känner för att gråta.’ Istället är man arg. Det är enklare och det är det man känner igen. Och det är där vi är så effektiva, för vi vet hur man ska bemöta sådant, vi har ju också varit där och känt så. Det hjälper vare sig att någon skriker eller klappar en på ryggen. Man måste vara stenhård, men rättvis. Många tror att ungdomarna är elaka och aggressiva, men de flesta känner sig bara ensamma, rädda och övergivna”. ”Och osäkra,” instämmer Taher.

Kriminalitet och cannabis hänger ihop

Argumentet om att man kan kontrollera användandet av droger och bara röka på ibland för att ha lite kul köper inte någon av dem. De ser ett tydligt sammanband mellan kriminalitet och cannabisanvändande. Att röka hasch i sig är ju kriminellt säger Taher och Rami fyller i: ”Många som röker säljer också för att kunna röka, för att finansiera sitt missbruk. Det behöver inte vara grov kriminalitet. För att få tag på sitt hasch måste man ju göra något för att få pengar till det. Så det slutar med att man gör någonting. Att stjäla en cykel och sälja den är kriminellt. Det börjar med cannabis, men slutar ofta med tabletter, och amfetamin. Det blir bara värre och värre.”

UNGA KRIS i Uppsala