Anmälningsskyldighet

Alla som är verksamma i skolan har ett ansvar för att barn och ungdomar ska växa upp under goda och trygga förhållanden. Det innebär att du som arbetar i skolan har anmälningsskyldighet om en elev missbrukar. Här har vi samlat information om skyldigheter och rättigheter enligt Socialtjänstlagen.

Kommuner har enligt 5 kapitel 1 § i Socialtjänstlagen ett allmänt ansvar för att barn och ungdom ska växa upp under goda och trygga förhållanden. Dessutom finns ett särskilt ansvar att ingripa om ett barn far illa. Enligt 14 kap. 1 § Socialtjänstlagen andra stycket har alla de instanser vars verksamhet berör barn och ungdomar samt även anställda vid dessa instanser, en lagstadgad skyldighet att genast anmäla till socialnämnden när de i sin verksamhet får kännedom om något, exempelvis cannabismissbruk, som kan innebära att socialnämnden kan behöva ingripa för att skydda ett barn.

Sekretessskyddet får ge vika
Anmälningsskyldigheten bryter egentligen mot Sekretesslagen, men det integritetsskydd som sekretessen syftar till får här ge vika för barns behov av skydd. För yrkesverksamma som omfattas av anmälningsskyldigheten rör det uppgifter som man får kännedom om i tjänsten och dessa kan inte anmälas anonymt. För sådant som man får veta på sin fritid gäller samma uppmaning som till allmänheten: att man bör ta sitt ansvar och anmäla, även om det inte finns ett lagkrav.

Ovillkorlig Anmälningsskydighet
Skyldigheten att anmäla är absolut och ovillkorlig och får inte bli föremål för övervägande. En lärare kan behöva stöd av kolleger eller sin rektor vid anmälan, men den anmälningsskyldiga har alltid ett personligt ansvar för att anmälan görs.

 

 

Handlingsplan för hur en anmälan går till
Alla skolor bör ha klara rutiner och en handlingsplan för hur en anmälan ska gå till, av vem och till vem en anmälan ska göras. Om en lärare underlåter att anmäla trots att det är befogat anses det som tjänstefel enligt brottsbalken.

Skriftlig anmälan krävs
En anmälan bör helst göras skriftligt, men kan även göras muntligt om det anses brådskande. Den ska därefter kompletteras skriftligt. En anmälan kan inte återtas och den som har gjort en anmälan är skyldig att informera socialtjänsten när förhållandena har ändrats. Detsamma gäller för den som har lämnat uppgifter som senare visar sig vara felaktiga.

Utrymme för konsultation med Socialtjänsten
Anmälningsskyldighet inträder redan vid misstanke och för att kunna ta ställning till om förhållandena är sådana att det finns en skyldighet att anmäla finns det ett visst utrymme för konsultationer med socialtjänsten. Detta kan göras utan att barnets identitet röjs. Konsultationen innebär att den som är osäker på om en anmälan ska göras eller inte kan diskutera den aktuella situationen och få vägledning och stöd för att kunna gå vidare. Om namnet på eleven man misstänker nämns under konsultationen måste socialnämnden ta ställning till om en utredning ska inledas eller inte. Det finns dock ingen skyldighet att informera familjen innan en anmälan görs.

Socialnämndens arbetssätt
När socialnämnden fått in anmälan ska den utan dröjsmål inleda en utredning där man tar ställning till om man behöver ingripa eller inte. En utredning som läggs ned utan åtgärd kan ändå vara betydelsefull, eftersom familjen kontaktas och görs därmed medveten om hur andra ser på barnets situation. Det är endast i mycket allvarliga fall som tvångsvård kan bli aktuell i form av åtgärder enligt lagen om vård av unga (LVU).

Länk till LVU http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/1997-15

Efter avslutad utredning kan familjen erbjudas stöd och hjälp. Socialtjänsten kan ge stöd i olika former; till exempel kan barnet få stöd genom en kontaktperson eller kontaktfamilj, familjen eller föräldrarna kan få insatser som exempelvis behandling eller stöd i föräldrarollen, barnet kan också familjehemsplaceras. Det vanligaste är att en ungdomsmottagning med proffesionella behandlare kopplas in där både barnet och föräldrarna får hjälp.

Läs mer om rättsfall i frågan:

http://www.narkotikafriskola.se/läsvärt/rättsfall-8398803

Läs mer om Örebromodellen:

http://www.narkotikafriskola.se/läsvärt/artiklar-8286401